Kassettbandspelare och mästerverk

Jag har skrivit berättelser, dikter och olika texter i hela mitt liv och en del blir klädda i toner. Mitt första ”riktiga” instrument blev piano och i tonåren fick jag en gitarr i mina armar som jag hållit kvar sedan dess.

Jag tänker att skrivandet och skapandet av musik bottnar sig i ett behov av att uttrycka mig om sådant som känns viktigt och berör mig på olika vis. Formen kan bli en dikt eller en berättelse, en bild eller en låt. Mitt kanske inte tidigaste, men ett av de tydligaste musikminne jag har, är den euforin jag kände när jag på min första hett efterlängtade alldeles egna kasettbandspelare, genom att trycka ner ”rec.” och ”play” kunde spela in något egenkomponerat mästerverk. Jag kan fortfarande känna den hisnande känslan av förundran, nästan magi, som jag upplevde då; hur är detta möjligt, det är ju helt fantastiskt och alldeles underbart!?! Det överväldigande idag är att varje gång jag är i studion med Filip och låtarna börjar hitta sin form och få liv i högtalarna så känner jag EXAKT samma känsla. Då jag blir alldeles varm inombords av det där minnet och den där känslan av magi som får nytt liv där och då, 50 år senare.

 

Den här frågan är verkligen jättesvår! Men kanske lite som hemmahörande i singer- songwriterkategorin, absolut popinspirerad och med en lockelse till det djupare, storslagna anslaget i musiken ibland, för att nå fram till känslan. Min strävan är alltid att med Filips hjälp skapa en ljudbild i låten som speglar texten och den känsla och sinnesstämning jag hoppas kunna förmedla utan att låsa in upplevelsen av den. En förhoppning är att låtarna också ska ha egna vingar och kunna landa hos någon lyssnare som gör den till sin med en egen upplevelse och egen tolkning.

Jag inspireras av alla nyanser av känslor, av händelser, av människor omkring mig och av frågor som engagerar mig. Av livet som passerat revy, av det som är nu och av det som jag med större ödmjukhet för varje år som går, hoppas får möjlighet att uppleva.

Det roligaste är att det ger en unik tillfredsställelse när man gått igenom hela, den inte alltid helt harmoniska skapandeprocessen, från den första förnimmelsen av en ny låt tills dess att den känns färdig. Det är samma sak i studion; jag kommer dit med en enkel demotape med min röst och mina enkla gitarrackord. Sedan, efter ett stort gemensamt arbete där vi navigerar genom olika utmaningar med trial and error som en del av processen, kommer vi i hamn och låten hittar hem. En känsla som är alldeles unik och ger ett riktigt lyckorus!

Jag har ju just uppfyllt mina musikaliska drömmar! Att spela in mina låtar är en nästan livslång dröm jag har burit med mig och nu har jag fått vara med om det på ett fantastiskt sätt! Bättre och större än så kan det inte bli!

Musikens styrka är just det, att till nästan alla viktiga minnen av händelser och upplevelser i livet finns någon låt, en sång, en artist, ett band eller ett musikstycke kopplat. Musikminnen är som markörer längs livsresan, alla med sin egen styrka. Ett mer renodlat musikminne som tidigt satte sig djupt hos mig är när jag som barn första gången satt i publiken på en konsert med klassisk musik på Konserthuset i Stockholm. Jag minns än idag hur jag kände det som att musiken strömmade genom mig och jag kände mig som en del av den vackra orkestern där framme. Jag blev alldeles bergtagen av hela upplevelsen som gjorde ett outplånligt intryck på mig.