PÅ VÄGEN HEM

”Det är märkligt hur några toner i följd kan ringa in en speciell plats eller känsla. PÅ VÄGEN HEM gjorde precis det: En skitenkel pianoslinga framkallade glasklara minnen av en tid som präglades av osäkerhet, längtan och frustration mellan två personer som på pappret delar samma mål, samma drömmar och samma desperation till att vara nära, men samtidigt är fullständigt oförmögna till att kommunicera med varandra.

Berättelsen i låten var därför klar i samma sekund som pianoslingan väckte minnet – det var en tisdagkväll med ett glas rött ensam i lägenheten, vill jag minnas. Sedan var det, som alltid, en process att dela tanken med resten av bandet, och att översätta känslan till någorlunda begriplig text och musik. Jag slungas fortfarande tillbaka varje gång jag hör introt!”