HAPPINESS

Den sista av tre singlar innan den kommande, efterlängtade, EP:n släpps. Här vidareutvecklar Filip soundet han introducerat i de tidigare släppen SIRENS!, SIGNS och WALK. Oskyddat ärligt på ett sätt som han aldrig varit tidigare berättar Filip en historia om självhat, rädslor och personlig utveckling.

Mer om låten

Nedan kommer ett inlägg skrivet av Filip där han berättar om sina tankar bakom låten.

Den här fredagen kommer jag att släppa den viktigaste och mest personliga låten jag har släppt. 

Jag började skriva på låten som tillslut fick namnet ”Happiness” under sommaren 2019. Först levde den i hip-pop världen. Sedan hoppade den över och blev en folk/alternativ låt, sen blev den en pianoballad. Idag har den hittat sin plats ihop i den genre som SIRENS! och SIGNS befinner sig i, vad den genren heter vet jag inte. Först hette den Temporary Happiness Part 2 (part 1 heter idag SIRENS!). 

Låten handlar om min personliga utveckling, min ångest, mitt självhat och hur jag upplever att det är att leva med ADHD/ADD. Jag har haft den osannolika ”turen” att ha fått både en ADHD och en ADD diagnos. Jag har inte mött någon annan som har det, och det har gjort att jag känt mig otroligt ensam under många och långa perioder av mitt liv. Inte pga att jag letat efter någon med samma diagnos som mig (för jag fick min när jag var 20år), utan för att jag känt mig ensam i hur min hjärna fungerar. 

Att vara hyperaktiv och underaktiv samtidigt är ett knepigt tillstånd. Jag kan ha som myror över hela kroppen samtidigt som jag känner mig förlamad av trötthet. Jag kan känna mig deprimerad och exalterad samtidigt. Saker är svart och vitt för mig, samtidigt som det också är grått. Jag är 100% extrovert. Jag är 100% introvert.

Jag har aldrig klarat av att göra någonting lagom i hela mitt liv. Det kanske låter roligt eller intressant – men att HELA TIDEN vara på gång att göra någonting, att HELA TIDEN bara ”YES KOMPIS JAG ÄR PÅ NU ÅKER VI” är otroligt krävande.

Jag trodde först att jag var 100% extrovert, vilket gjorde mig olycklig för jag negligerade min introverta sida. Sedan gjorde jag tvärtom, och fortsatte vara olycklig. Jag har alltid försökt få in mig själv i ett fack ihop med andra människor. Vilket jag misslyckats med. 

När jag fick min ADHD/ADD diagnos så var det många saker som började klarna för mig. Men jag hade otroligt mycket kvar att lära mig om mig själv. Det har jag fortfarande.

Jag kan fortfarande vara ledsen och verkligen ömma för den Filip jag varit. Som ”lämnat” sig själv för att bli någon annan (i hopp om att må bättre) så många gånger. Jag har inte spenderat tillräckligt med dig med mig själv, och inte heller hunnit säga hejdå till mig själv när jag blivit någon ny. 

Jag spelade in all sång vid ett tillfälle och orkade aldrig göra om det för att det var så jävla krävande. Jag har aldrig gråtit så mycket i sångbåset innan. Det går nog att höra på sina ställen i låten men det var så det fick bli. Det är så den ska låta har jag bestämt mig för. 

SIRENS!, SIGNS och HAPPINESS tillhör inte något fack. Precis som jag. Kanske är det vårt fack. Jag skulle bli väldigt glad av att få höra vad du tycker om den här låten när den släpps. Om det finns något som du kan relatera till. Kan du det så får du gärna höra av dig om du känner att du behöver prata. Jag lyssnar gärna.