Sommaren 2022 släppte Sarah Mannheimer musik för första gången, men musiken har funnits med henne genom hela livet.

Om låtskrivaren och artisten

Sarah har skrivit texter i olika former så länge hon kan minnas. Hennes första riktiga låttext skrev hon som 16-åring. Ungefär vid samma tid och helt oplanerat köpte Sarah sin första gitarr. Gitarren blev hennes följeslagare, med skrivandet och musiken som karta och kompass under orienteringen mot vuxenlivet.

För Sarah springer själva låtskrivandet ur ett behov snarare än inspiration. Hon ser musiken som en del av hennes uttryck och menar att utan ett eget uttryck är det svårt att känna sig hel. Melodierna till hennes texter föds oftast av sig självt och finner sedan sin plats bland orden och texterna hon skriver. Sarah beskriver att inspirationen kan ligga i känslan av just helhet när text och melodi hittat varandra och låten är född.

The Bucket List

Vägen mot Sarahs första släpp var dock inte helt självklar. Med en bucket list i handen och med devisen om att ”man ska inte ångra det man har gjort, bara det man inte gjort” som ledstjärna, gick Sarah in i KMR Studios med låtarna som sedan skulle komma att bli EP:n “Markers”. Ursprungstanken var att spela in låtarna för att sedan lägga tillbaka dem ner i skrivbordslådan igen, tillgängliga för barn och kanske barnbarn om de någon gång skulle bli nyfikna på hennes musikaliska uttryck. Med stöd och inspiration från sin producent utvecklades tanken och landade i att ta steget utanför bekvämlighetszonen och släppa låtarna tillsammans med KMR. Sarah berättar att låtarna nu kommit att bli hennes bidrag till det hav av musik som finns runt omkring oss och som betytt så mycket för henne genom hela livet.

Sarah om glädjen till musiken och skapandeprocessen:

“Processen att skapa och skriva musik kan innehålla alla känslor. Allt från djup smärta och ångest till glädje och sprudlande kärlek. Från det svartaste svarta till det vitaste vita och alla nyanser där emellan. Att kunna vara i, eller kanske leva i, det skapandet av musik känns som en gåva som jag återvänt till under hela mitt liv